OO NYHETER: DJURGåRDEN HAR INTE RåD ATT MISSLYCKAS MED STöRRE NAMN – IGEN

FD:s nyhetschef om varför tappar två klasspelare som Tobias Gulliksen och Lucas Bergvall fart? 

✓ Kommer att tänka på Oliver Berg och Sead Haksabanovic ✓Marcus Danielson är för ensam ledare ✓ Nu gäller det att vårda Tokmac ✓ En höjd som ingen annan. ✓ Idealrollen som kan bli ett lyft.

Det var ett ganska väntat resultat för Djurgården mot Malmö FF (0-1) och ett visst fall framåt efter derbyt – men ändå likväl fortsatt många frågetecken.

Det går inte att komma runt slutsatsen att det är för mycket som är fel just nu och det är inte okej för en klubb som på förhand – både av sig själva och etablissemang – betraktas som förste utmanare till Malmö.

Uppbyggnaden inför året har sett bra ut och en budget större än någonsin har bland annat resulterat i rekordköpet av Tobias Gulliksen. Däremot så har både han och Lucas Bergvall betänkligt tappat fart i de senaste matcherna.

Det saknas - bortsett från Marcus Danielson - ett riktigt tydligt ledarskap. 

Frågan är hur Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf ska hitta nya tankebanor som får framförallt dessa båda nämnda att fungera fullt ut? Om inte så är risken stor att chanserna i guldstriden tidigt förloras.

Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand.

Jag kommer inte ifrån att det är länge sedan Djurgården har känts fräscht och med nuvarande yttrar så har jag svårt att se en ljusning med så stora problem Gulliksen (och Oskar Fallenius) har med att slå sin försvarare.

Krasst: Två så tunga namn som den norske stjärnan och Bergvall måste klara av att leda på ett helt annat sätt än det vi ser just nu - om Djurgården ska ha framgång. Så höga måste förväntningarna vara på Djurgårdens två dyraste genom tiderna (som försäljning, respektive köp).

Vad problemen beror på är svårare att bryta ner i detaljer.

 Jag tror inte ens Djurgårdens sportsliga ledning sitter inne med några svar – då hade det ju inte sett ut som det gör.

Men en tes ligger sannolikt i att Djurgården måste spela rakare – läs Lucas Bergvall. I första halvlek mot Malmö så var han anonym – i andra såg det bättre ut men det blir tyvärr oftast en halv sväng och jonglör för mycket. Med så stora kvaliteter så måste han helt enkelt gå mer framåt i banan.

Det är inte lätt - inte för någon - och i synnerhet inte för ett så ungt namn. Jag har stor respekt för att det är hans första år som ordinarie och vilken rent djävulsk press han lever under efter rekordaffären med Tottenham.

När det kommer till bilden av Gulliksen så handlar det förmodligen en hel del om den hotbild han drog på sig från AIK-supportrar efter målgesten riktad mot dessa under cupderbyt. 

Frågan är bara om det är hela förklaringen till hans tomgång efter den allsvenska premiären mot IFK Göteborg? Jag vet inte, men jag hoppas verkligen att han får allt möjligt stöd och hittar ett sätt att distansera sig.

Under alla omständigheter - oavsett vad det beror på - så saknas en edge som är så avgörande i större matcher. Det här visar sig också i på tok för få vunna förstabollar mot både AIK och MFF i uppspelsfas mot mitten, liksom fasta situationer.  

Och när jag ser det jag ser just nu med framförallt Gulliksen men även Bergvall - så går det inte att komma ifrån att tänka på tidigare stora namn som inte lyckats i Djurgården – sådana som Oliver Berg och Sead Haksabanovic.

Sead Haksabanovic i Stoke Citys tröja. 

Det är lätt att ställa sig frågan om Djurgården bara vill vara en lagmaskin - och inget annat?

Bergstrand/Lagerlöf har haft stora framgångar – men det här imponerar inte och man måste börja visa att man kan hantera större namn, talang och större egon. Annars kan attraktionskraften som klubb komma att påverkas.  

Tittar vi på gårdagskvällen mot Malmö FF så var det i mina ögon Marcus Danielson och Samuel Dahl som visade mest psyke och mod. Det ska ställas mot ett MFF med ett vimmel av ledartyper och ett AIK knökfyllt av laddning.

I andra halvlek blev det emellertid bättre. Ut med Gulliksen, Fallenius och Hummet – och in med Gustav Wikheim och Tokmac Nguen som förmådde att bryta mönster – även om den sistnämnde så klart gick för långt när han hämnades Derek Cornelius.

Att Djurgården till sist fick visst ett grepp om MFF hade till stora delar att göra med att dessa namn kom in och visade förmåga att göra – just det – sin motståndare. Frågan är hur länge det dröjer innan Wikheim petar sin landsman?

Ännu en dimension kring brist på ledarskap är att Rasmus Schüller, Albin Ekdal och Magnus Eriksson inte spelar av olika anledningar. Det är så klart besvärande att sådana personligheter står vid sidan om, inte minst Schüller, även om Besard Sabovic inte alls gör bort sig. 

Slutligen, hur hårt ska Tokmac Nguen dömas för sitt hjärnsläpp? 

Det var några högintensiva ögonblick och det röda kortet var så klart onödigt. Däremot tycker jag att det räcker det med att konstatera att han säkerligen ångrar sig djupt och DIF:s ledning gör bäst i att snabbt gå vidare; inte minst för att det här är en spelare som har kvaliteter och en höjd som ingen annan i dagens Djurgården - inte ens Bergvall. 

Jo, han är egentligen för bra i Allsvenskan, det är inte svårt att se trots att han ännu har haft så knappt med speltid. Både geni och ''internationellt temperament''. Det behövs i ett lite för välkammat Djurgården.

Bara för DIF:s sportsliga ledning att hoppas på att han om några veckor har en kropp som håller för hela matcher. 

En annan dimension är att när det offensiva spelet fortsätter att köra fast som i fjol så blir slitaget därefter när det måste överkompenseras med ett tröstlöst kollektivt nötande, och för lite finess – när det kommer till större matcher. Förmågan till att vila i moment som MFF finns helt enkelt inte.

Slutledniningsvis med sju omgångar kvar av den här allsvenska våren så tror jag att vi från sommaren får se Tokmac Nguen som en nummer tio, Patric Åslund och Tobias Gulliksen - eller Gustav Wikheim - som yttrar. 

Om både Piotr Johansson och Samuel Dahl säljs så varför inte Peter Therkildsen som högerback och ett försök ta hem Aslak Witry från Bulgarien? Den norske stjärnan gör sitt bästa år i karriären och är intresserad av att komma tillbaka.

Aslak Witry i AZ Alkmaar. 

Visst skulle han kosta omkring 15 miljoner – men Djurgården har råd och vad skulle det inte vara värt att få en poängspelare från bakre leden?

Det är inte heller långsökt att tro att det finns tankegångar på en ny riktigt etablerad nummer nio. I längden tror jag inte Dennis Hümmet blir ordinarie. 

***

”Ola Gustavsson är rutinerad nyhetsredaktör på FotbollDirekt. Han levererar dagligen nyheter och exklusiva vinklar och kittlande avslöjanden kring spelet bakom de allsvenska kulisserna. Läs även det matiga inslaget “Olas News” som publiceras flera gånger i veckan.”

***

2024-04-26T14:56:45Z dg43tfdfdgfd